Thursday, May 21, 2009

Hmmm

Nadhirah demam, batuk and selesema. Nak bagi dia ubat nowadays, masyaAllah, susahnya! Being me, memang cepat sangat hilang sabar. She's only a little girl but i can't help it. I feel bad, seriously. It hurts.

Dan tak semena-mena, Nawfal being cranky at the same time, like no one cares. I tried to be as patience as i can. But i lost. Setiap kali lepas marah diorang, sakitnya rasa hati.

Infinite guilt.

And sometimes i think that my expectation towards them is too high. Macam lah diorg tuh dah besar sangat nak faham every single things that came out from my mouth. Or even if i'm stressed out, i'm not supposed to throw it out at them. It's not fair.

Such a conflict. Felt terribly bad :(

4 comments:

Anonymous said...

aku pun sllu rase mcm guity sgttt. mcm la dorang tau n paham situasi mcne ek... dorang masih mentah lg. x tau ape.. yg dorang tau dorang tgh explore segala ape yg ade kt sekeliling dorang.. yg sometimes mmg mencabar sifat keibuan ku huhuhuh

MN said...

oh yes...nak bagi ubat kat the kiddos memang sgt hassle!

Unknown said...

aku ni kalau tang bg ubat, mmg tolak kat mr hubby .. sbb dgn mr hubby je dorang akan makan ubat dgn jayanya .. aku ni mudah kesian lah kat anak tu .. kita dulu pun ngelat kan makan ubat .. hehehe

eZa said...

larranisa: camane eh nk overcome... bad mama tul lah aku nih. x reti besaba.. mmm..

MN: mmg hassle! yg x best nye lately nih je lil girl tuh jd susah mkn ubat... arghhh! diplomasi x jln, kene lah gune kan kekerasan... alahai..

aida: good for you... we all kene dua2 kerjasama nk bg ubat ;) eh, kecik2 aku suke la mkn ubat. mane de ngelat?! :P